När trötthet inte är lathet, hur jag började hitta energin igen!

Hej 🤍

Jag vill dela något väldigt personligt med dig idag. Något som tog mig lång tid att förstå. Något som faktiskt förändrade mer än något annat jag testat.

För förändring började inte när jag blev starkare. Den började när jag slutade ignorera signalerna från kroppen.

Jag hade redan gjort allt det där man “ska” göra:

• Sagt mer nej.

• Lyssnat inåt.

• Mediterat.

• Yogat.

• Vilat. 🌿

Jag ville verkligen må bra. Men kroppen… var fortfarande trött. Inte vanlig trött utan trött på ett djupare sätt, som inte försvann även om jag sov.

Jag minns särskilt en period när jag hade småbarn. Allt var nytt, allt var intensivt, och jag gjorde i princip allt själv. Inte för att jag inte hade hjälp utan för att jag tog på mig allt ansvar själv. Planerade, höll hemmet igång, försökte få vardagen att funka.

Samtidigt skulle jag vara den starka mamman som alltid orkade, som alltid höll ihop. Jag ville inte be om hjälp. Jag ville fixa allt själv, det gick snabbast så.

Och ja… kroppen började säga ifrån, men jag lyssnade inte tillräckligt.

En dag ställde en vän några enkla frågor till mig. Frågor som verkligen stannade kvar i hjärtat:

Tänk om det inte är din vilja det är fel på?

Tänk om kroppen saknar något?

Tänk om det handlar om näringsbrist? 🤍

Dessa frågor satte sig. För jag hade aldrig sett det så. Jag trodde att om jag bara var snällare mot mig själv, lugnare, mer balanserad…så skulle kroppen följa med.

Men tänk om kroppen inte kunde, hur gärna jag än ville? Det var där jag, lite tveksamt och ganska skeptiskt, vågade testa att stötta kroppen på ett annat sätt. Inte som en quick fix. Utan som byggstenar 🧩

Små, enkla saker som kunde samspela med vila, gränser, reflektion och allt det andra jag redan gjorde.

Inte en lösning på allt, men en pusselbit som saknades. Små steg som förändrade mycket Det handlade inte om att göra mer, utan om att göra rätt.

Att ge kroppen näring och stöd som den faktiskt behövde. Att börja prioritera mig själv, även när det kändes fel att “ta tid” från annat.

Jag började med några enkla grejer:

• Vatten direkt på morgonen 💧

• Näringsstöd som ger energi och fokus 🌱

• Promenader eller små rörelsepauser 🚶‍♀️

• Mikro-pauser där jag bara andades och landade

Det var inga dramatiska förändringar. 🤍

Men tillsammans med vila, meditation och att sätta gränser började jag sakta se resultat.

Hjärnan klarare. Kroppen lättare. Och plötsligt… en energi som jag inte känt på länge ✨

Jag minns den morgonen jag insåg det:

Jag började gråta. Av lättnad. Av tacksamhet. Av ren glädje 🤍

En känsla jag aldrig kommer glömma.

Jag delar inte det här för att säga att näring är “lösningen på allt”. Men för mig blev det avgörande.

Den pusselbit som gjorde att allt annat jag redan gjorde – vila, gränser, reflektion – faktiskt fick fäste.

Det är som om kroppen äntligen kunde hänga med, när den fick det stöd den behövde 🌿

Det handlar inte om något märkligt eller dyrt. Det handlar om att ge kroppen de byggstenar som behövs för energi, balans och återhämtning. 🤍

Att ge sig själv möjligheten att fungera, inte bara överleva. Att våga börja om.

Jag vill att du ska veta: det är inte för sent att må bättre.

Det går att bygga energi, balans och närvaro igen, även när man varit trött länge.

Men ibland kräver det att man vågar titta på kroppen med nya ögon.

Att våga testa något nytt.

Att våga ge kroppen det den saknar, även när vi redan försökt “allt annat”.

Det handlar om att våga göra annorlunda än förut.

Och att börja lyssna på sig själv på riktigt ✨

Om du vill veta mer om hur jag stöttade min kropp på riktigt, vilka små steg som hjälpte mig och hur du kan hitta dina egna pusselbitar, är du varmt välkommen att kontakta mig här: https://johannaslivsstil.se/kontakt

/ Johanna 🤍