Vart är du kära Comfort zone?

Jag sitter lixom fast, sitter i min ensamhet och grubblar över min Comfort zone. Jag har under år utmanat den. Jag har provat nya saker, jag har delat med mig av sånt jag aldrig skulle dela med mig av. Jag har gjort läskiga saker som fått hjärtat att hoppa ur. Kommer ihåg när jag skulle ställa mig och berätta om min egen företags historia på en stor scen inför massa andra duktiga talare, jag höll fullkomligt på att svimma. Men nu är jag nollad. jag känner inte att jag håller på att svimma, jag blir inte ens lite pirrig. Jag känner ingen Comfort zone, jag vet ej vart den tagit vägen! Jag TROR att jag är alldeles för bekväm i min comfort zone, men jag vet inte om det är så. Kan man jobba bort sin Comfort zone helt och hållet eller finns den alltid och flyttas framåt? Är jag bara rädd för att gå utanför den och gå ännu ett steg framåt, jag vet på riktigt inte. Jag vet inte om jag är i min egen trygga bubbla och av ren lathet säger att jag inte hittar eller har en Comfort zone kvar. Jag är totalt förvirrad över detta och skulle gärna vilja ha era åsikter och kanske tankar runt detta. Kommentera mer än gärna för här är Comfort zonen ute på hal is.

Att befinna sig i sin Comfort zone är att ju att befinna sig i ett tillstånd som känns bekvämt. Comfort zonen ger inte växande, om man vill ngt nytt alltså. Och det är exakt det jag vill. Man står lite och trampar på samma ställe. Det är ett skönt ställe då det verkligen inte ger någon som helst stress eller oro, ingen hjärtklappning och ingen utmaning. Jag tycker att det är riktigt tråkigt att var där. Många är nöjda över att befinnas sig i sin zone, och det är förståss helt ok om det är det man vill. Men många gånger tror vi att det är det vi vill, för vi vill inte vara i hjärtklappning och oro m.m. Det är obekvämt. Jag vet att det ger växande, att det för mig framåt och att det är så sjukt härligt efteråt. När man gjort det där som var extra pirrigt och läskigt så är man i ett tillstånd av total fokus och det känns som om ingenting kan krossa en eller göra en orolig igen. I vår Comfort zone vet vi hur saker går till och vi får inga överraskningar. Men visst kan det bli tråkigt ibland? Saker och ting känns inte lika spännande och passionen över det man brukar ha passion för, svalnar! Vart fan är du Comfort zone, jag hittar dig inte!

Om man, i detta fall är man=jag, vill ha en förändring som behöver jag gå utanför zonen, men hur fasen gör man det när man inte vet vart zonen är.

Jag tänker att jag ska börja jobba lite på detta sätt ska vi se om jag hittar igen den, och jag lovar att jag ska berätta för er när den kommer tillbaka till mig. Men snälla har ni tankar när ni läser detta, kommentera gärna och hjälp mig. Kanske känner du igen dig eller någon annan i det jag skriver.

Jag ska börja med att göra saker annorlunda. Jag har hört att det är bra att säga ja till mer saker och vara mer spontan. Detta stämmer verkligen inte på mig då jag är den bästa ja sägaren och är väldigt spontan. Har inga listor att följa och är väldigt anpassningsbar efter alla situationer. I mitt fall så ska jag våga utmana mig och säga nej till fler saker, inte alltid säga ja. Och absolut inte säga NJA, utan JA eller NEJ är det som gäller from nu. Och absolut inte till sånt jag egentligen inte har ngn lust till. Jag ska alltså lyssna ännu mer på vad JAG vill. Detta är verkligen ett steg för mig att göra mitt liv på ett annorlunda sätt, kanske kommer det i vissa situationer göra att jag behöver gå utanför min zone, jag vet inte. Nu när jag skriver det känns det inte så. Det är ju bara att göra. Vi får se när jag börjar att göra om det verkligen är så lätt som jag tror. Jag ska krossa lite rutiner som jag har och snurra runt på dom lite. Detta känns rätt enkelt men kanske blir det här jag hittar utmaningarna.

Jag pratade i telefonen nyss med en väninna om att misslyckas, vad gör att jag inte hittar eller går utanför min Comfort zone är det för att jag är rädd för att misslyckas? Jag tror inte det men det kan ha ngt att göra med att jag är en enorm tävlingsmänniska och har alltid varit det. Jag har inte fattat att jag varit det tills jag satt och diskuterade detta med Ingrid som har Shift Education här i Umeå. Hon berättade om sin Iron man resa och jag ba, wow va häftigt. Vilken tävlingsmänniska du är! Jag berättade om min resa och att jag aldrig varit en tävlingsmänniska att jag verkligen vill vara i mitt eget och inte alls går igång på tävling. När vi pratat en stund kom jag fram till att det är jag som verkligen är tävlingsmänniskan, att jag istället för att vara med på olika lopp. BACKAR! Jag har alltid gjort det, jag har sprungit maraton flera ggr. Men aldrig i tävling, bara hemma tyst i min egen kammare. Utan att någon vet eller hurrar på mig. Kanske är jag rädd för att förlora, att misslyckas. Att höra och se att andra är bättre än mig, jag vet inte om det är så. Men här börjar jag faktiskt känna igen mig och se att jag kan vara ngt på spåret. Kanske är min nästa utmaning att faktiskt anmäla mig på ett lopp, tiden får utvisa detta. Kanske kan jag då gå utanför zonen. Tror du att det kommer ge mig mer växande? Varför jag inte alls vet om det är på detta vis är för att jag inte har ngn inre röst inom mig som skriker åt mig att du är dålig, du kommer misslyckas och du är inte värd det. Jag känner mig typ nollad.

Det jag verkligen skulle behöva i mitt liv är kanske en person som får mig att vidga mina vyer. Att gå utanför sin comfort zone kan ju också bokstavligen vara att omge sig med nya miljöer och personer. Jag tänker att det i mitt jobb skulle vara fantastiskt att hitta ngn som inte alls har samma ursprung som mig. Kanske ngn från ett annat land men annat språk och en annan kultur. Jag känner bara att det skulle vara sjukt kul, men det pirrar inte likt en Comfort zone. Kanske när jag börjar tänka vart och hur jag hittar denna person. Där kanske det pirrar lite grann, måste nog utforska detta område lite känner jag. Här tror jag att jag kan vara ngt på spåren. Men jag vet inte jag bara tror.

Ja som du förstår letar jag efter min Comfort zone och är beredd att utmana den. jag börjar redan idag med det jag skrivit ovan. Men snälla du kommentera gärna med dina tankar och kanske lite tips. Kram och kärlek till dig/Johanna


Du kanske också gillar

Kommentera

Din e-post kommer inte att publiceras

  1. Hallå! Vi ska nog hitta gränsen för din comfort zone och vidga den än mer. Du behöver stiga utanför den för att växa precis som du säger, we need to talk! Så du får inga tips här! Vi hörs!

    1. jag jag är och nosar den i baken, snart nosar jag även dig i baken! Hahah vi hörs vi telefonen. Kram

  2. Wow Johanna! Gud vad himla häftigt att vara där du är. Jag är i andra änden. Min Comfort Zone är så liten så liten men när jag läser det du skriver så tänker jag att WOW vilken resa jag har framför mig. Jag kan känna tacksamhet för att jag har allt det där spännande pirriga utmanande jobbet framför mig och att ta reda på hur stark och framgångsrik jag är utanför min Comfort Zone. Jag kan förstå hur du känner när du kastat dig handlöst mot allt det nya skrämmande och brytit ner alla dina rädslor och nått framgång som dig själv, och förvirringen när du bara står där i din fulla kraft. Tack Johanna för att du strålar och glänser som den du är och inspirerar mig!

    1. Tack fina fina du, för dom varma orden. Det var fint att läsa och väcker hopp inom mig att jag kommit långt. Jag behöver bara lite nya utmaningar, tror jag är dom på spåret. Och va kul att du börjat utmana dig, och du insoiirerar mig i massor genom ditt meddelande. Tack och njut av dagen

{"email":"Email address invalid","url":"Website address invalid","required":"Required field missing"}